Moa Martinson

Moa Martinson

Moa Martinson föddes 1890 och avled 1964 och var en svensk författare. Hon är en av de mest berömda författarna inom proletärlitteraturen, vilken är litteratur skriven av arbetare, eller av en författare med arbetarbakgrund som skildrar arbetarklassens levnadsvillkor. Martinson framträdde som författare under 1920-talet.

Hennes ambition var att förändra samhället med sitt författarskap och att visa för alla de villkor arbetarklassen levde med. Hennes verk handlade om moderskap, kärlek, fattigdom, politik, religion, urbanisering och arbetarklassens hårda levnadsvillkor.

Biografi

Moa Martinsons författarkarriärMartinson föddes i Vårdnäs socken nära Linköping. Hennes mor var Kristina Swartz, en 19-årig ogift piga och på grund av hennes situation fick Martinson bo hos sina morföräldrar. Vem hennes far var finns det inga konkreta uppgifter på men forskarna Annika Johansson och Bonnie Festin har kommit fram till att det med största sannolikhet var Anders Teodor Johansson, som jobbade på Kärr gård i Motala samtidigt som Martinsons mor.

Kristina Swartz flyttade efter ett par år till Norrköping och började jobba på en fabrik. År 1895 gifte hon sig och kunde då ta hand om sin dotter Moa igen. Martinsons styvfar var dock alkoholiserad och som följd av detta fick familjen dålig ekonomi och fick flytta runt ofta för att hitta jobb. Martinsons skolgång blev lidande men år 1903, efter sex års skolgång, gick hon ur skolan med mycket bra betyg. Hon konfirmerades två år senare och vid 15 års ålder fick hon sitt första jobb på en farm. Hon tränade dock till att bli kallskänka och sommaren året därpå jobbade Martinson som just det i restaurangen på Konst- och Industriutställningen i Norrköping.

Efter sommaren flyttade hon till Stockholm för att leta efter jobb men det visade sig vara svårt och hon fick snart flytta tillbaka till Norrköping. Arbetsmarknaden i Sverige var vid denna tid mycket turbulent vilket hade en betydande inverkan på hennes framtida politiska engagemang. Martinsons mor och styvfar hade nu flyttat till Ösmo på Södertörn och det var här Martinson skulle träffa sin första man Karl Johan Leonard Johansson. Hon blev snabbt gravid och flyttade in i Johanssons hus i Johannesdal i Sorunda. På fem år födde hon ytterligera fyra söner. På Johannesdal skulle Martinson komma att stanna kvar resten av sitt liv.

Politiskt intresse och äktenskap

Martinsons politiska intresse inleddes då arbetslösheten i Sverige var högre än någonsin tidigare. Detta var tidigt på 1920-talet. Martinson hade skrivit sedan 12-årsåldern och sin talang använde hon till att få en insändare publicerad i tidningen Arbetaren och började strax därpå att arbeta för tidningen. Här blev hon sedan mycket aktiv och träffade Elise Ottesen-Jensen som inspirerade Martinson till att skriva en roman.

Martinson blev år 1925 invald i kommunalfullmäktige i Sorunda och genom hennes artiklar i Arbetaren om arbetarkvinnor var hon ett känt namn för allmänheten. Martinsons liv stannade upp när hennes man år 1928 tog livet av sig genom att stoppa en dynamitgubbe i munnen och tända på. Martinsons ekonomiska situation blev ohållbar och hennes vänner startade en insamling i hennes namn som inbringade 3 300 kronor. Tre år tidigare hade två av hennes söner också avlidit när de försökt korsa isen och Martinson blev nu djupt deprimerad.

Martinson gifte dock om sig ganska snabbt med Harry Martinson år 1929. De hade ett lyckligt äktenskap till en början men sedan kantades det av separation och återförening. År 1940 ansökte Martinson om skilsmässa efter att Harry året innan lämnade henne och tog värvning. Moa Martinson levde sina sista år på behandlingshemmet Lövstalund i Grödinge socken där hon avled den 5 augusti 1964 vid 73 års ålder. Moa Martinson är begravd på Sorunda kyrkogård.

Moa Martinsons författarkarriär

Mycket av Martinsons verk är antagligen självbiografiskt och det beskrivs på ett väldigt realistiskt sätt. Hennes böcker om det hårda arbetslivet rekommenderas ofta till de som vill få en direkt inblick i hur arbetarklassens liv såg ut på tidigt 1900-tal. Böckerna skildrar också historien och lokala bibliotek har försökt få unga vuxna att ta en kort paus i sitt tittande på serier, sitt spelande på digitala plattformar och ofta tidskrävande engagemang i sociala medier för att läsa Moa Martinsons trilogi om Mia. I början av 1930-talet gick Martinson en kurs i maskinskrivning vilket underlättade hennes författarskap. Hon skrev sin första bok ”Kvinnor och äppelträd” och skickade manuset till olika bokförlag. Hon blev dock refuserad ända tills år 1933.

Hennes debutbok fick stor uppmärksamhet på grund av sitt realistiska språk och den sexuella frispråkigheten som rådde i texterna. Boken handlar om Sally och Ellens fattiga uppväxt i ett arbetarkvarter i Norrköping. Martinson hade dock skrivit långt innan denna debutbok då hon exempelvis skrev följetången ”Pigmamma” till en tidskrift under åren 1928–1929. Hennes mest kända verk, den självbiologiska trilogin om Mia bygger delvis på ”Pigmamma”. Trilogin om Mia började år 1936 med boken ”Mor gifter sig” för att följas upp med ”Kyrkbröllop” år 1938 och ”Kungens rosor” år 1939. Övriga böcker hon skrivit är bland annat historiska romaner om bondeliv som ”Vägen under stjärnorna”.