Fjodor Dostojevskij


Fjodor Dostojevskij räknas som en av världens största författare. Han är berömd för sina personporträtt, hans mångbottnade verk och psykologiskt insiktsfulla skildringar av den mänskliga naturens själsliga avgrunder. Tankar kring ondska och Guds existens är också återkommande teman. De omfångsrika romanerna Idioten, Bröderna Karamazov samt Brott och straff är några av hans mest kända varav den sistnämnda kallats världens mest berömda roman.

Uppväxt

Fjodor var det näst äldsta barnet av sju i familjen Dostojevskij. Hans far hade som femtonåring rymt hemifrån för att slippa bli präst som sin far. Han hade istället studerat till läkare, tjänstgjort som fältskär och så blev han sedermera chef för ett fattighospital i Moskvas utkanter. Modern var en ömsint köpmansdotter från Moskva. Hon var en varm och godhjärtad kvinna som brann för de fattigas omsorg men hon gick bort i tuberkulos när Fjodor var 16 år gammal. Fadern blev då alkoholiserad. Fjodor och hans syskon fick en sträng uppfostran. Han var väldigt intresserad av litteratur och ville bli författare men fadern ville annorlunda och han började studera vid den militära ingenjörsskolan i St Petersburg. All ledig tid ägnades dock åt att läsa och skriva.

Författarkarriären inleds

Arma människor

1839 dog fadern och Fjodor Dostojevskij bestämde sig för att äntligen satsa på författarkarriären. Han var 24 år gammal när hans samhällskritiska debutroman Arma människor, som numera utges under namnet Fattigt folk, publicerades. Den följdes samma år upp av Dubbelgångaren och Dostojevskij erhöll snabbt status som litterärt geni. Man talade om honom som Gogols efterträdare och han blev välkommen i societeten men ansågs rent allmänt vara en märklig och svår figur.

Han hade spelat bort större delen av arvet efter sin far och var lättirriterad, skrytsam, paranoid och hypokondriker. Han var väldigt rädd för att begravas levande och hade återkommande epileptiska anfall. Via sin vän litteraturkritikern Belinskij kom han i kontakt med en hemlig grupp tsarkritiska socialister. Den allt mer radikale Dostojevskij, som nu börjat läsa upp politiska skrifter för meningsfränder, arresterades tillsammans med flera anhängare till gruppen. Han fördes till Vinterpalatset där han förhördes och dömdes till döden. Han fick sedan spendera åtta månader i Peter-Paulsfästningen i väntan på avrättning

Dostojevskij och hans medbrottslingar skenavrättades men blev benådade och skickades till Sibirien. Där satt han fyra år i ett straffläger och därpå följde sex år som förvisad. Den erfarenheten kom starkt att prägla honom och hans författarskap.

Livet efter fånglägret

1859 återvände Dostojevskij till St Petersburg. Man hade dock satt honom under polisbevakning ifall han skulle uppvisa några socialistiska sympatier. Sedan den första hustrun dött hade Dostojevskij spelat sig till stora skulder ute i Europa. Han kom dock att gifta om sig med sin stenograf och fick rätsida på tillvaron med hennes hjälp genom en väldig produktivitet. Tillsammans med sin hustru gav han bl.a. ut tidskriften En författares dagbok som bestod av just dagboksanteckningar. Ett urval gavs senare ut i romanen med samma namn. Allt som allt kom han att färdigställa elva romaner, många mycket omfångsrika, och tjugo kortromaner samt ett stort antal övriga verk. När han dog 1881 följdes hans kista till graven av 40 000, enligt viss källor så många som 100 000, sörjande St Petersburgsbor.